klocka

fredag 18 januari 2013

Packar ihop!

I morgon har dagen kommit då sonen ska flytta ut till det nya huset. Tycker det känns lite vemodigt :((  men det är tur att det är bara 4 kilometer mellan oss, och han kommer hem och äter middag varje dag, efter praktiken :)) Känns så konstigt att vi bara ska vara tre, när man är van att vara fyra här hemma.  Så i morgon förmiddag ska ha börja att plocka ihop sina saker, och frakta ut dom. Men det känns faktiskt bra att han bara flyttar så kort :))  Då får man liksom vänja sig. För när han gått ut skolan nästa år, då vet man ju inte vart han hamnar. Så klart blir det ju där jobb finns. Men jag hoppas det inte blir allt för långt bort :))
Det är bara att inse... att barnen har faktiskt blivit stora. Men i moders ♥ är dom alltid små♥

Ha en fin Fredag!
Kramen mina goa bloggvänner♥

19 kommentarer:

Miruschka sa...

Det är tidens gång att barnen flyttar hemifrån, men det känns väldigt tomt och vemodigt!
Kram♥

Anonym sa...

Mmm det känns alltid...
Hoppas sonen kommer trivas bra/Ha en underbar Fredag Kram!

Milla sa...

Ja, tänk när den dagen kommer! Fast vad bra att han kan "passa" huset nu tills ni alla kan flytta in :) Kram o trevlig helg!

Siita sa...

Skönt att ha barnen nära. Jag tycker jag har så långt till mina. Kram

Fru Vallmo sa...

Oj, japp den dagen kommer närmare och närmare även här! Nästa år tar äldsta dottern studenten. Usch!
Men så ska det ju vara!
Kram

Nett sa...

Känns alltid vemodigt då man blir en mindre i familjen, tur att det bara är tillfälligt än så länge. Kram

Marie maräng sa...

Förstår precis hur du känner..
Det blir så tomt i mamma hjärtat när man inte har barnen omkring sig.

Sv: tror att jag kommer att måla stolen ;)

Önskar dig en fin helg!
Kram goa bloggvän

Sussi sa...

Tiden går fort..
Hoppas allt går bra för din son nu. Det är inte som förr i tiden då man kunde välja och vraka vart man ville jobba. Nu som du skriver, får man ta det som erbjuds. Hoppas det ändras igen med tiden..

Trevlig helg
Kramisar

Znogge sa...

Bra att vänja dig gradvis kanske ;-)

Kram och trevlig kväll!

ansepanse sa...

det är bra träning även för sonen :)
men jag förstår dig :)
kramar

Gilla sa...

Tänk dig att jag har tre, som har flyttat hemifrån. När min dotter som första man flyttade hemifrån på sin 18-årsdag, grät jag. Nu har hon egna barn, som har flyttat hemifrån och har blivit Farmor två gånger och ska bli Mormor i mars och en annan Farmor i Maj. Sån är det och så ska det vara.

Jag är tacksam för min gamle frisör, som var så omtänksam att han tipsade mig om vilken färg ag skulle ha.

Visst sparar man pengar på att vara sin egen frisse.

Kram/Gilla

Snäckskalsdalen. sa...

Men så skönt att ha en son som är duktig och kommer att klara sig själv och ha ett eget liv, det måste vara världens bästa kvitt på en mamma och en pappa!
Lilla vovven så fin!
Agneta kram

Rigmor sa...

Ja...tänk om man visste när de var små...att de aldrig skulle bli riktigt stora, i sin mors ögon i alla fall!! Man tyckte den dagen var så avlägsen, när de skulle flytta hemifrån, och helt plötsligt så gjorde de bara det!! Eller nästan i alla fall...Värst var det nog när minstingen drog till Irland direkt efter gymnasiet, i över ett år bodde hon där...det var långt bort och lång tid!!
Ha en skön helg vännen!!
Kram kram

soffie sa...

va knepigt det blir än så länge har ingen av mina 3 flyttat hemifrån:)men vilken tur han inte flyttar så långt!hihi busigaste Izor...

A House With A View sa...

Känner igen det där, har varit med om det två gånger - lika märkligt varje gång... livets gång:)

Önskar dig en finfin helg!

Kraaaaaaaam aka

Camilla sa...

Ja...fy vad stora våra barn har blivit.
Fy!
Var är bromsen?
Kram!

~ ♥ AnnKatrin ♣ ~ sa...

Känner samma sak, även om man vill ha dom små, och hemma för alltid, så kommer det en dag att klippa navelsträngen helt, och släppa dom lösa i världen.
Kramiz och ha en fin helg ♥

Annika sa...

Förstår att det känns vemodigt och konstigt att sonen ska flytta. Hmm...bävar tills det är dags för mina. Ha en fin lördag. Kram

Villa Frejas bokblogg sa...

Så är det ju, men nu får du njuta av att ha honom nära.
Kram.