klocka

tisdag 30 juli 2013

Lämnar det gamla livet

och börjar det nya. Nu har vi lämnat vårt förra hem för gott, känns lite vemodigt, vi har ju trots allt bott där i 19 år. Han som köpte huset, har varit en klasskamrat till gubben.Och han har själv varit ortsbo många år.
Så dessa 3 dagar har vi och svärföräldrarna städat, donat och burit allt vad vi förmådde. Men tyvärr kunde inte gubben göra så mycket med sitt brutna nyckelben. Och på lördagskväll fick vi åka in på akuten igen, eftersom gubben fick sådana smärtor i revbenen. Och då visade det sig att... han hade även brutit några revben, men det såg dom inte på röntgen i onsdags.Men tydligen kan man inte se sådant alla gånger på röntgen bilderna. Så nu är det olika varianter av tabletter han får äta. Men i morgon får han äntligen göra operationen efter 1 veckas väntan, så han kan få sova i sängen i någon ordning. Dessa sju nätter har han sovit i solstolen i vardagsrummet, inte det bekvämaste kan jag tänka mig.

Ha en fin kväll!
Kramen♥

16 kommentarer:

Anonym sa...

Förstår att det känns vemodigt att lämna men...va härligt attt en klasskamrat till din "gubbe" köpt huset :)
Näe..Stackrs honom med nyckelben,revben & op.../Kramar Annmi

ansepanse sa...

stackars gubben din, det måste göra fruktansvärt ont
vad härligt att flytten är avklarad nu och förstår att det är vemodigt att lämna ett hus som man ändå bott i så länge
kramar vännen

Aurora sa...

Stackarn då!
Inte kan han gjort det för att slippa städa ;) Kram

Änglarum sa...

Hejsan! stackars maken..hoppas det går bra för honom nu! förstår att det är vemodigt att lämna det gamla! samtidigt som det nya kommer bli kanonens :) nya utmaningar kram Jessica

fialia sa...

Kul med nytt även om det känns vemodigt att lämna det gamla, men stackars gubben, nu får vi hoppas att allt blir bra med honom.
ha de Fia

Rigmor sa...

Uppbrott är alltid vemodiga, oavsett om det gäller hus eller kär vän...och ett hem sen nitton år tillbaka måste väl nästan räknas som en vän oxå...??
Det var väl en illa vald tid att bryta revben på...?? Å så ont som det ska göra sen...Hoppas att operationen blir av med det snaraste!!
Kram kram

yvonne sa...

Stackars gubbe!!!! SV:Det är meningen att de ska drukna i ölen...Kram!

Solglittret sa...

Förstår att det är vemodigt med flytt efter 19år....men spännande också med nytt boende:)
Men så jobbigt det låter med din gubbes nyckelben o revben...ojoj.stackaren.
Hoppas allt ordnar sig till det bästa för er nu <3
Stor kram från Lollo

znogge sa...

Det är alltid vemodigt att lämna en bostad så det är väl därför som jag aldrig flyttar... Hoppas gubben snart är pigg igen!

Kram

Mita sa...

Men fy så ont och jobbigt för gubben din. Han måste tycka det kom jädrigt olägligt och kännas väldigt frustrerande att inte kunna hjälpa till.
Det är klart det känns vemodigt att säga farväl till det gamla huset. Det blir ju en kär vän efter så många år.
Kram vännen♥

Siita sa...

God morgon. Stackars din man, jag vet vad ont det gör att ha ont i revbenen, fast mina var inte brutna. Han måste ha det fördj*ligt. Skönt att ha det nya framför er nu. Kramar

Disa E sa...

Så härligt att det är klart men jättetrist med gubben.
Hoppas det ordnar sig med både nyckelben och revben så ni kan njuta fullt ut i ert nya hem.
Kram

Yvonne sa...

Godmorgon! Undrar om man kan skicka in det till TV om olösta brott??? Ha en bra dag! kram!

Melody and M.E sa...

Aj, aj... det gör ont i hela mig när jag läser om mannen din! Att flytta från sitt hus är en stor sak och visst känns det lite i hjärteroten när man stänger dörren för sista gången! Hoppas ni kommer att trivas på nya stället och att mannen kan flytta tillbaka till sin säng!
Melody hälsar att hon inte hittade en enda snygging i
Malmö, hon gillar stora hundar och det var bara småkillar där!
M.E

Soffie sa...

Ja fy vad knepigt att byta hem efter så många år, förstår känslan, men samtidigt Gud va roligt med nytt ha det jättebra nu i ert nya hem, kram

Gilla sa...

Sån tur ni hade som fick sålt så fort. Men det måste vara trist, att Gubben har brutit både ett nyckelben och revbenen.

Det senare gjorde ju jag för ett tag sen. Man kan ju inte göra nåt åt det, utan låter det självläka. För min del tog det ungefär en månad att slippa smärtorna, som visserligen inte var så starka mot slutet.

Sv: Vi hade verkligen saknat Baloo Han hade ju inte varit hos oss sen den 27 maj. Visserligen har vi träffats i Sibbes dotters koloni, där han och Matte har varit över sommaren.

Kram/Gilla